sweet, sweet memories

Det här lilla klippet är från i början av maj. En ganska så våt eftermiddag, i dubbel bemärkelse. Enjoy!

don't ever be someone else's slogan, because you are poetry

Så har man jullov med löften om fridfulla kvällar framför en sprakande brasa som brinner ut i takt med att dina ögonlock sakta sluts i den snöförklädda natten. Men allra troligast blir det förkylningar (check), julklappshets i sista minuten, jobb fram till dagen innan julafton, stress till mormor och rolf på julafton för att sedan försöka pusta ut där i några dagar och gosa oförskämt mycket med min älsklings tjockis Putte.

Julklappar i all ära, men i år känns det värre än någonsin att försöka komma på något att ge bort. Jag har i stort sett en dag på mig att inhandla alla mina julklappar och jag kan bara hålla tummarna för att jag känner för att gå i affärer den dagen annars kommer alla få hemgjort julgodis som jag och greta ska slänga ihop någon dag.

Den här veckan kommer dessutom alla som flytt Stockholm hem, med start från imorgon. Det blir mycket öl och fikahäng framöver har jag en känsla av..

just is

I förrigår köpte Azin Justice biljetter till oss båda! En snällare bror får man leta efter. Så i februari blir det för först Justice den första för att sedan helgen efter få omges av Robert Smiths vyssande stämma, lovely!

Tråkigt nog kommer jag inte kunna gå på Addeboy vs Cliff ikväll på Flyktsoda. Det hade varit otroligt kul men jag känner att jag behöver ta det lugnt en kväll om jag ska orka med jobbet i helgen, diverse julmarknader samt WE-festen imorgon.

Luciafest på ace igår. Cristian var en räddande ängel och gjorde så att vi slapp stå i kön som sträckte sig till kreatima. Det var glitter, det var dansdansdans till det minst utsagt imponerande och fascinerande stroboskopet. Jag kände mig dock lite avslagen rätt tidigt eftersom jag hade dagens morgonmöte gnagandes i huvudet under hela kvällen.

Självklart satte de igång med en hitkavalkad på indiegolvet precis när jag och Tove hämtat ut våra jackor. Till slut var det bara att ge upp och hoppa ut därifrån med "Klubbland" i öronen och två par trötta ben som släpade sig till 192, som lyckligtvis kom inom ett par minuter.

parentes, födelsedagsdikten till greta

De skär och de skaver
Som alldeles för tighta jeans som
Tränger sig in ovanför höftbenet

De ömmar
Som örsnibbar som har varit
Utan mössa i vinterkyla

Upphöjer, förhöjer
Som fjäderlätta steg
Då regnet faller hårt
Och inget kan gå fel.

Svävande meningar som sjunker in
Genom ett köldskadat pulserande

Nakna läppar viskar ordlösa löften
Och ler sedan oskuldsfullt

Men ett par stängda ligger emellan
Skapar tomrum
Ett avstånd
Viskar inte tillbaka
Utan faller
Inte in i viskande läppars utsträckta
Faller ner i en rosenskimrande ovetskap
Som doftar förmultnade löv
Där dova stämmor minns en gårdag som
aldrig var.

eftertänksamma ord i en inte så tjock bakisdimma

Min narcissistiska sida kommer nog bara frodas av detta men mitt psyke kommer att stärkas känns det som, vilket rättfärdigar det hela.