29 mars

Det finaste...

...jag hört idag

"utan dig är min nya plats"
Pär H.

...sett i förrigår, igår och idag



(behöver man kommentera?)


...jag fått idag

"Familjekistan" av Pär Hansson, så fint av honom.

27 mars

Det är så fruktansvärt kallt här att jag inte kan dra till minnes ett kreativt ögonblick. Tankarna fryser och Oscar sitter i t-shirt. Stålmannen, det kanske är därför han inte ser det minsta berörd ut av vintern. Och vi ses i april, sa jag till azin igår och det kändes som en evighet, men det är bara fyra dagar. LInda berättade om hur hon och Kwamena träffades för jag hade funderat över det på morgonen och jag sa att deras barn kommer att bli jättesöta.

Det snöade nyss och det är 14 dagar kvar tills jag fyller 21 år. Jag vill sjunga "tonight, tonight, tonight, tonight, I want to be with you tonight" för dig, till dig, bara dig.

...

som att ta steget
kasta sig ut från från
bryggan ner i det
kalla vattnet.
ett, två och så
vågar min penna
äntligen forma ord
som endast jag kan
tyda.
med små prickar
markerar jag,
reglerar jag mina andetag.
Tankarna och jag
väljer ord som passar.
som jag tror passar men
ibland blir det fel och ett
streck för att sedan skriva
någonting över det. Över
det, ibland skriver jag
för att komma över det som
rör sig, finns där, som letar

love sweet love

Jag är kär. Toatalt förälskad i "Billie the vision and the dancers", jag måste genast beställa deras skivor "I was so unpopular in school and now they're giving me this beautiful bicycle" och "The world according to Pablo". Så fruktansvärt bra vår och sommarmusik, eller må bra musik överhuvudtaget, loves it.

Jag har haft riktigt otur med varma ting denna vecka. Dagen innan förrigår brände jag mig tre gånger då jag höll på att laga mat, varav en av gångerna gav upphov till en brännblåsa på handen. I förrigår fortsatte det hela, men jag slapp blåsor. Och igår råkade Azin först bränna mig när vi höll på att laga mat, sedan brände jag mig i gommen på en potatiskrokett, riktigt rejält visade det sig för jag fick en brännblåsa på vänsta sidan av gommen som kändes läskig men ändå var den så pass fascinerande att jag hade svårt att hålla tungan borta från den. Nu är den som tur är borta

I cracked

Vad jag är glad över att den här dagen är slut. Den blev i och för sig inte jobbigt förens på kvällen, då mamma och pappa kom hem. Jag tror att jag helt enkelt var totalt slutkörd och trött på att azin hela tiden klagade över minsta lilla rörelse han var tvungen att ta, trots att jag kände mig riktigt krank och ändå ansträngt mig för att allt skulle fixa sig tills mamma och pappa kom hem, fastän de kom hem 24 timmar tidigare än väntat.

Så jag var lagom välkomnande när de väl kom hem. Ett vrak. Allt blev/var fel och jag känner mig som en dålig och otacksam människa när jag är ärlig, men vad ska jag göra, ljuga? Det vore så mycket lättare att göra det, men i längden så skulle det ju slå tillbaka, men jag förstår inte att mamma aldrig lär sig vad jag uppskattar och vad jag aldrig någonsin skulle röra med tång. Jag känner mig elak trots att jag har förklarat för henne hur det ligger till, riktigt elak.

Dagen började med att Azin ringde på dörren vid åtta, jag hade inte sovit många timmar då, dick och la mig ett tag till, sedan började vi spåna på presenter till pappa. Jag bestämde mig för att baka alldeles för mycket. Det blev havrekakor, kärleksmums och en chokladtårta med valnötter i. Overkill eller vad. Det var bak med en baktanke kan jag lova.

Det blev smått hysteriskt när jag höll på med kärleksmumsen samtidigt som jag pratade med cissi i telefonen och inte var fullt medveten om vad jag egentligen höll på med men det gick ju bevisligen bra trots allt.

Sedan blev det fika på soda med Maria, åh det var härligt. Chai och massor av prat, precis som förr.

Så dagen har inte varit så illa om jag tänker efter, bara de senaste sex timmarna. Azins humör har verkligen en tendens att smitta av sig på mig, trots att jag var den som försökte få honom på bra humör men efter en timme gav jag helt enkelt upp och hade tydligen använt all min kvarvarande energi åt det ofruktbara ändamålet.

Middag blev det i alla fall till slut efter många om och men, riktigt gott dessutom.

(Imorgon blir det tydligen släktträff i Råcksta, trevligt. Hoppas verkligen att mitt psyke är stabilare då, annars kommer jag att falla i bitar så fort jag börjar prata med mormor, det vore riktigt jobbigt).

Jag har varit otroligt slö idag. Jag har inte ens kommit utanför dörren. Tio över åtta fick jag ett mess från Linnea men jag valde att inte gå upp då, vilket jag borde ha gjort. Klockan fem blir det grönan, jag hoppas att jag denna gång får träffa några från förra året, i annat fall kommer jag att börja känna mig riktigt omotiverad.

Jag nekade precis ett samtal från Azin. Jag vet att det är så jag alltid gör när jag tycker att saker är jobbiga, är avvisande och vägrar att prata om det. På sistone har jag i och för sig varit bra på att prata om allt som har rört sig i mitt huvud men just idag så passar jag nog.

Och ja, första persiska nyårsafton utan ett firande, känns ensamt och tomt.

Jag började dagen med att kolla på avsnitt 17 av OC, sedan blev det Garden State, jag älskar den filmen samtidigt som jag alltid drar mig lite för att se den. Den drar med sig så mycket minnen och förträngda tankar, men det kanske är bra. Jag grät inte den här gången i alla fall.

Är det jag som tänker för mycket?

Varför är mitt liv så dramatiskt? Jag tyckte att jag varit ganska duktig ändå på att undvika drama på senaste tiden. Visst att otippade saker händer mig mer än ofta men idag har varit en jobbig dag. Jag kan ha förlorat en vän, men det känns som att det är mest upp till mig att ta ett beslut om huruvida jag vill att vår relation ska fortskrida. Jag tycker väldigt mycket om henne men under dagens gång så har det skett saker som har fått mig att tänka över hennes moraliska värderingar och som fått mig att bli tvungen att ompröva min bild utav henne.

Kan man fortsätta vara vän med en som man inte har fullständigt förtroende för? Just nu känns det som att jag inte har någon som helst aning om vad som kommer att hända framöver. Vi kunde inte nå varandra på något vis då hon inte visade på någon som helst empati.