lost in the supermarket

vi började kvällen med att dricka öl i rålis i några timmar, hängde ett kort tag med ett gäng 17-åriga totalt amerikaniserade gangster hiphopare, or at least they tried, sen tittade vi förbi en sömnig karin för att säga hej på väg till odd (där vi tydligen inte hade lista, men hann i varje fall träffa adam en snabbis.) så vi bestämde oss för att svänga förbi F12 och säga hej till lisa innan vi drog på ölrave, efter att vi fått reda på att kön dit var bortom allt förnuft. på vägen inhandlade vi heineken och kollade in ett stängt trädgården, vilket var magiskt (vi var nog rätt fulla men det hade varit lika fint i nyktert tillstånd.) sedan visade jag greta mitt nya favoritställe. vi hängde där ett tag och pratade innan vi drog vidare med humöret på topp. ölrave var helt dött men självklart så satt det lite grönanfolk där som vi drog med till after, av någon outgrundlig anledning, ett misstag. vi satt där ett tag innan jag tyckte att vi skulle dra oss till debaser.

idag har jag känt mig halvt lobotomerad och har bara varit ute för att handla. det ironiska var att jag började med att tänka att man brukar plocka på sig allt man känner sig sugen på när man är bakis medan jag gick runt och kände på allt i affären utan att vilja ha något-men det vände rätt snabbt.

väl i kassan så håller den unga kassören lite skamset upp en påse och frågar "vad är det här för något?" jag ler milt och svarar att det är en sharonfrukt, jaha svarar han och börjar bläddra bland artikelnumrena. han börjar nervöst ursäkta sig och jag försöker göra situationen mindre pinsam för honom genom att kallprata lite. till slut frågar han hur det stavas och en stund senare är jag fri att packa ner mina varor och gå därifrån med bakissvettens härliga skimmer över mig.

sing hallelujah!

mitt liv har återfått sin mening! idag hittade jag nämligen alex schulmans "nya" blogg, förlåt, dagbok som han själv promt hävdar att det är. jag trodde att loppet var kört då han slutade på stureplan.se, tog det som många i min närmaste omgivning (hårt dvs, verkligen ett hårt jävla slag i magen), jag hade min sorgeperiod och försökte sedan gå vidare i livet, med lite mindre att gå upp på mornarna för och inget självklart kort i bloggvärlden att fylla detta tomrum med. men så idag när jag ramlade över Katrin Zytomierskas nystartade blogg så förstod jag att hans bloggade inte alls låg six feet under som jag gått och trott de senaste månaderna.

jag känner mig äntligen levande igen!

you could be happy

just nu brottas jag med mig själv över hur personlig man egentligen "får vara" i sin blogg. givetvis så skulle jag vilja låtsas att jag skriver för mig själv och för mitt eget välmående, men det är ju faktiskt de som läser dessa vilseledande inlägg också och alla har ju tillgång till dem vilket får mig att skriva kryptiska rader som vänner sedan får fråga mig om för att få förklarade.

det är just på grund av detta som det var ett tag sedan jag skrev sist. min ambivalenta personlighet hindrar mig från att göra det, eller i varje fall från att blottlägga min själ och mina tankar just i detta forum.

jag måste sluta vara så jävla hämmad!

JAKAN 2007/2008

sömndrucken satte jag mig förstrött framför datorn medan jag pratade med greta i telefonen. med mina simmiga ögon registrerar jag att jag har fått mail från pär hansson och redan i ämnesraden så står det, JAG HAR KOMMIT IN!!!!!!!