mitt mobila liv

jag råkade precis radera alla min sms på mobilen. jag vet att det på sätt och vis underlättar saker och ting för mig (eftersom mitt sms-minne konstant är fullt) men jag känner mig tom. vilket är det läskigaste. det är inte som att förändrar någonting i mitt liv, men det känns ändå som att allt som hänt den senaste månaden på något vis också blivit raderat.

utifrån det jag alldeles nyss skrev tror jag att det var nyttigt för mig att de raderades, hur tråkigt det än känns i nuläget.

summer-spring

jag börjar tröttna en aning på vikariepoolen. visserligen är det jag som varit sjuk de senaste veckorna men idag kunde jag ha jobbat. jag var redo imorse klockan sju på att få ett samtal, men då det inte kom så somnade jag om istället för att ringa upp dem.

så dagen blir till en skrivardag. det ska bli skönt men min kropp har inte riktigt den ron i sig idag. den vill ut och hoppsa i solen men någon trallvänlig låt i bakgrunden men istället kommer den få sitta still, inomhus med melankoliska toner i periferin för att rätt känsla ska infinna sig.

men det ska nog bli tid över till lite häng i solen idag med...

...
festen i lördags blev förresten riktigt, riktigt lyckad. det är inte ofta man samlar alla sina närmaste vänner och har fest, eller vi var väl närmare trettio pers men att i stort sett alla man umgås är på en och samma plats. det var jättetrevligt trots att det inte riktigt kändes som att jag hann umgås med någon eftersom jag drog runt mellan alla under kvällen.

trouble in paradise

livet alltså (jag konstaterar inte det med den positiva ton som man i vanliga fall brukar utbrista detta utan med en bekymrad rynka mellan ögonen, ihopknipen mun och en djup suck)

sidospår (pappas födelsedagspresent)

Dina ögon säger mer än
sina läppar
och du pressar ihop dem

Spegelns kalla glans
förtäljer inte vad som
rör sig inom
hur lång tid du än spenderar
framför den
jag nöjer mig med att passera
för tänk om jag skulle se någon
som inte var jag

Så jag fortsätter att gå
längre
närmare dig i ett cirkelnät
som långsamt för oss samman

Men ljuset blir än en gång
starkare och vi möts i
skugglandet
din skugga är mörkare
för jag står halvt vänd
mot solen
värme
som nästan tinar upp mitt
vinterkylda hjärta

Fåglarna lovar glittrande
vatten och vägar som yr
av damm

men vi kan inte se det
vi kan inte vänta

"ovissheten" från hösten 2006

Jag vill inte sätta ett frågetecken efter

vi ses väl snart

(jag vill säga

vi ses snart)

jag ringer dig

vill du göra något imorgon

med frågetecken efter

ett frågetecken på mina villkor

de är aldrig mina

de kunde vara

slitna ord (från vintern 2006)

skarpa konturer
du rispar in dina ord i mig
jag kan inte värja mig
dina steg i min skugga
och jag
jag hör dig komma
dröjande siluetter
din är större än min
på papper
på bild
(och) i verkligheten