skymningsland

Du skriver dag
medan jag skriker natt

& jag vet inte om jag får höra av mig till dig längre
borde inte
jag vet inte om du inte bryr dig
eller käner dig sårad

Så du hör mig säga natt
& ryggar tillbaka mot dag
Där dina fingrar känns annorlunda i ljuset
de känns inte

Jag provar att viska dag
trots att hela mitt väsen genomsyras av natten
Men jag hade kunnat
kan ännu prova att vara dag
för jag rör mig sakta mot

Men mina dagar tänker inte vara fyllda av din frånvaro
& mina nätter av det samma

Så jag fortsätter att skrika natt
medan du skriver dag

spegelbild

vi talar i varandra 
om varandra
för varandra 
för oss själva
försöker finna oss själva i den andra
försöker finna någon som fanns där för länge sen  något

jag blir tydligare i dina ögon
& du hamnar i min skugga
alltid   varje gång

jag frågar & lyssnar på svar
kommenterar   kommentarer som lockar dig till leende

senare  sen när jag är ensam igen frågar jag 
vad jag vet om dig & hör ett eko av tomhet   tystnad
ständigt denna
tystnad

inga slut

Jag upprepar mig
Repar upp
Går tillbaka
Vänder om igen
Det blir bara värre

Jag har slutat vänta
Håller inte längre fast vid
En tanke en känsla
om att du faktiskt vill

Jag klarnar
Förskjuter
Kommer åter till insikt
Famlar i höstlöv

Det här är inte ett spel
Så varför försöker jag i sådana fall vinna?


Jag låtsas att du inte finns
För då kommer ingen att märka