I cracked

Vad jag är glad över att den här dagen är slut. Den blev i och för sig inte jobbigt förens på kvällen, då mamma och pappa kom hem. Jag tror att jag helt enkelt var totalt slutkörd och trött på att azin hela tiden klagade över minsta lilla rörelse han var tvungen att ta, trots att jag kände mig riktigt krank och ändå ansträngt mig för att allt skulle fixa sig tills mamma och pappa kom hem, fastän de kom hem 24 timmar tidigare än väntat.

Så jag var lagom välkomnande när de väl kom hem. Ett vrak. Allt blev/var fel och jag känner mig som en dålig och otacksam människa när jag är ärlig, men vad ska jag göra, ljuga? Det vore så mycket lättare att göra det, men i längden så skulle det ju slå tillbaka, men jag förstår inte att mamma aldrig lär sig vad jag uppskattar och vad jag aldrig någonsin skulle röra med tång. Jag känner mig elak trots att jag har förklarat för henne hur det ligger till, riktigt elak.

Dagen började med att Azin ringde på dörren vid åtta, jag hade inte sovit många timmar då, dick och la mig ett tag till, sedan började vi spåna på presenter till pappa. Jag bestämde mig för att baka alldeles för mycket. Det blev havrekakor, kärleksmums och en chokladtårta med valnötter i. Overkill eller vad. Det var bak med en baktanke kan jag lova.

Det blev smått hysteriskt när jag höll på med kärleksmumsen samtidigt som jag pratade med cissi i telefonen och inte var fullt medveten om vad jag egentligen höll på med men det gick ju bevisligen bra trots allt.

Sedan blev det fika på soda med Maria, åh det var härligt. Chai och massor av prat, precis som förr.

Så dagen har inte varit så illa om jag tänker efter, bara de senaste sex timmarna. Azins humör har verkligen en tendens att smitta av sig på mig, trots att jag var den som försökte få honom på bra humör men efter en timme gav jag helt enkelt upp och hade tydligen använt all min kvarvarande energi åt det ofruktbara ändamålet.

Middag blev det i alla fall till slut efter många om och men, riktigt gott dessutom.

(Imorgon blir det tydligen släktträff i Råcksta, trevligt. Hoppas verkligen att mitt psyke är stabilare då, annars kommer jag att falla i bitar så fort jag börjar prata med mormor, det vore riktigt jobbigt).