Lidande närhet

Vi viskar osanningar i gryningen och håller krampaktigt i varandras borttynande kroppar. Det som är mitt val är också hans. Förvirrade ögonen försöker dagen efter förstå vad kroppen än en gång velat. Ligga nära. Känns värme som inte ett duntäcke kan ge i sommarnatten. Ett andetag i nacken och allt är som det ska. Som det ska men jag har ingen aning om vad som händer bakom hans ögon och mina egna vill bara bli lämnad ifred. Inte ha honom här. De talar medan mina läppar förblir hårt sammanpressade och får honom att gå så att jag kan andas igen.