sammanpressade käkar och en sönderbiten tumme

Jag jobbar stenhårt på att få alldeles rätt helhet att visa upp hos läkaren imorgon. Jag vill att det inte ska finnas ett uns av tvivel om att personen som står framför honom/henne knappt har sovit en blund de senaste två månaderna, försökt hålla sig sysselsatt; stundatals genom att sitta uppe och skriva, utan något som helst romantiskt sken utan mest för att inte bli tokig, annars genom diverse populärkulturella magasin och travar av romaner, akompanjerat av vad som var tänkt att vara sövande melodier.

Jag behöver visserligen inte anstränga mig för att komma undan med det, bara skippa att sminka över min matthet, som jag i det dagliga livet gör. Att jag sedan inte ens ska till läkaren pga mina sömnproblem är en helt annan femma, den tiden skulle jag ha bokat för någon vecka sedan men jag har inte riktigt lyckats driva mig till det än. Nej imorgon blir det gastroskopi, något jag förträngt, och fortfarande förtränger så starkt att jag nog inte kommer att förstå vad jag egentligen varit med om förrän det är över, vilket jag nog ska vara glad över.

Jag känner mest för att dricka öl ikväll för att slippa tänka på det, men med tanke på proceduren imorgon så är det inte ett alternativ. Vad som däremot är det är att gå och träna, men jag vägrar bli en sån som går till gymmet för att "blow off some steam", då sitter jag hellre och pressar ihop mina käkar och räknar ner tills det är dags. Men det går nog bra, bara jag får bedövning så är jag nöjd.