vinter-vår

men jag trodde på dig
vad annars kunde jag ha gjort?
Jag förlorade min tro på ord
När dina tystnade

jag tror att jag visste redan från första stund
att du och jag
Vi skulle vara så bra tillsammans
att du och jag
vi var redan ett vi
då våra blickar möttes för första gången

Ännu en att förlora sig i
Ännu en som tar upp mina tankar

Och det var vi
När neonljusen bländade våra kalla steg mot värmen
När din hand vägrade släppa min i den varmaste kvällen
Din famn som nästan fick mig att känna mig hel igen
Som nästan fick mig att vilja släppa taget
Som nästan fick mig
Tänk att du nästan fick mig
Men slängde bort det utan (så mycket som) en axelryckning

Du lovade stjärnor
och en oändlighet av tid
medan jag tyst lyssnade

Med målande ord
Och glittrande kyssar
Som aldrig tycktes ha en ände

Och det var inte länge sedan vi
Var lyckliga tillsammans
Hur kunde du någonsin slänga bort det?

Men de orden
Som aldrig kommer över mina ihoppressade läppar
De som du kan se på min blick att jag sagt
Och som du med din säger förlåt med
De önskar jag att jag kunde få ur mig