citodon

Jag står och river bort transparent tejp
från min mörka dörr tills du ringer mig

Jag läser vingklippt ängel och tänker på dig
På dig
och hur du är
På dig
Och hur jag vet att du kunde vara

Jag klarar inte av att läsa den boken
Jag lägger ifrån mig den på nattduksbordet
Där hittar jag bilden av dig

Du ler ditt allra vackraste leende på bild
På bilden som inte jag har tagit

Med huvudet på sned blir din smilgrop
på den högra kinden ännu tydligare än i vanliga fall
Min smilgrop är mest framhävande på den vänstra
I ögonen faller några stripiga hårtester
som du sekunderna efteråt vant kommer att stryka åt sidan
åt samma håll som mig

De bruna ögonbrynen följer de mandelformade ögonen med samma färg
De, ögonen sprudlar av energi, busighet och rus
Du sitter ned på huk i den marinblå anoraken
som nästan döljer din taniga kropp

(Din taniga kropp som jag bara två kvällar tidigare hållit
Vi hade tittat varandra i ögonen
och jag ville att det skulle vara magiskt)

I bakgrunden sitter och står dina vänner
som även är mina
men mest dina

De ler ikapp med att de skogsgröna systemetkassarna
töms i det vårfärska gräset
Men det är aldrig tillräckligt
Ordet sprids
alla vill ha något

Alla vill ha något idag som vilken annan dag
och hon, min vän som inte vill att jag ska tycka illa om henne
fixar det
till dig och de andra

På bilden
det var då du var som allra vackrast
då du och jag kunde låtsas
att livet var som en sen majdag
bekymmersfri

(Kvällen innan höll du om någon annan
någon annan som inte var jag)

Jag visste det redan då
Den dagen, det var när vi inte längre
Vi var inte längre vi

Jag ville säga den dagen:
har inte du fått lite väl mycket idag?
och jag ville sträcka ut min hand och fråga:
hur mår du egentligen?

Du ler för på bilden är allt bra
och varje bild är bra
bara du fått något i dig
som får dig att känna dig fri
bekymmersfri

Jag vet att dina färger har blekts inom mig
dina ord har långsamt smulats sönder
men ditt leende får mig nästan att känna
igen

Jag lägger motvilligt tillbaka bilden
Jag lägger den i högen av minnen jag har av dig
Långsamt släpper jag taget


Du kommer inte att ringa